Polare i mörkret
Idag har Linn varit på BVC i Lugnvik och kollat matchvikten. Att bo centralt betyder inte alltid nära till service. För att öka beläggningen i utkanterna av stan har vi placerats i Lugnvik vilket ligger fem kilometer från vår lägenhet. Det blir en frisk och rask liten promenad med vagnen fram och tillbaka ;) Fråga mamma, hon vet...
Idag var det dock snöoväder och en decimeter nysnö så pappa fick rycka in med lilla röda bilen. Linn vägdes in på 8770 gram och 69, 8 cm var den nya höjden! Hon nästan trivdes på BVC, inte tillstymmelse till gråt idag vilket är stor skillnad från de skräckupplevelser det innebar i tidig ålder. Skönt när saker blir bättre tycker mamma och pappa...
Linn med ett leende på läpparna som vanligt... får man väl säga
Vilma stortrivs på sitt kollektiva dagis Bikupan. Tack och lov, säger mamma och pappa när de sliter på med extra uppgifter som ommålning av stolar, styckning av älgar, städning och diskning på Bikupan. Med allt detta slit måste det ta mig tusan vara bättre för barnen ;)
Idag ville Vilma absolut inte gå hem utan bara fortsätta hänga med polaren Bella. Med varsinn ficklampa sprang de igenom tvättavdelningen och släckte alla lampor. Sedan låste de in sig på en toalett och hade disco där inne i ljuset av sina ficklampor, fullt ös. Pappa fick inte komma in, inte besvikna polaren Kellian heller... Så vi stod utanför och väntade på att tjejerna skulle rocka klart...
Det tar tid att hämta på dagis, särskilt när barnen trivs som fisken i vattnet ;-)
Vilket roligt "intro"! Rocka, busa och sova känns bekant. Särskilt busa :) Det är verkligen full fart dagarna igenom med två små barn.
Här har du iallafall fått en trogen besökare, kul med bloggar tycker jag.
Och GRATTIS igen till jobbet, hoppas du kommer att trivas bra!
